Ta hand om dina tänder – det tjänar du på.

Om du lägger din tid på att förebyggande sköta dina tänder, så kommer de att hålla längre och fungera bättre – genom hela livet.
Här nedan har vi samlat information och tips om tänder och tandvård.
Tänderna är gjorda för att hålla länge, men precis som resten av kroppen åldras också munnen. Hur snabbt eller långsamt det ska gå kan du själv påverka.
Många av de processer som skyndar på åldrandet i munnen märker man ofta själv inte i början. Tandläkaren kan däremot i många fall upptäcka ett problem långt innan skadan är skedd. Detta är en av orsakerna till att det är viktigt att besöka tandläkaren regelbundet. Och att sköta sina tänder rätt. Att borsta tänderna morgon och kväll är självklart för de flesta. Utöver tandborsten finns andra bra produkter som kan få din mun i toppskick.
Välj tandborste och borsta rätt
Borsta tänderna morgon och kväll. Använd en mjuk tandborste så inte tänder och tandkött skadas. Vinkla borsten ungefär 45 grader och borsta försiktigt med små gnuggande rörelser. Om du borstar för hårt och med för långa rörelser kan du skada både tänderna och tandköttet. Det ska ta två till tre minuter att jobba sig runt i munnen. Eftersom bakterierna samlas runt tandköttskanten är det viktigt att borststråna kommer åt att massera lätt även där. När utsidan på överkäkständerna är ren borsta insidan mot gommen. Avsluta med tuggytorna. Underkäken rengörs på samma sätt. Kindtänderna står oftast tippade lite mot tungan. Därför är det viktigt att borsten vinklas rätt så att tandköttet får mild massage även där.
Använd fluor  morgon och kväll
Använd alltid fluortandkräm – ungefär en till två centimeter räcker. Bäst effekt får du genom att ”måla” tänderna med fluortandkrämen och sila vätskan mellan tänderna efter borstningen. Försök också att inte äta under den närmsta timmen. Fluor finns också naturligt i viss mat. För de flesta räcker det med den fluor man naturligt får i sig, samt fluordoserna som den dagliga tandborstningen ger, men ibland behövs extra fluor. Har du till exempel tandställning kan tandläkaren rekommendera fluortillskott i form av tabletter, sköljning eller tuggummi.
Rengör mellan tänderna
Gör du inte rent mellan tänderna ligger så mycket som 25 procent av munbakterierna kvar. Tandtråd är ett mycket effektivt redskap för att ta bort bakterier och matrester. Tandtråd ska helst användas på kvällen, så munnen är helt ren när du går och lägger dig. Använd en vaxad tråd med en tjocklek som passar dig. Det finns mycket tunna tandtrådar som glider lätt om det är trångt mellan tänderna. Om du har svårt att använda tandtråd eller om dina mellanrum är stora kan du välja tandstickor/mellanrumsborstar. Om det var länge sedan du använde tandtråd blöder det vanligtvis i början. Skulle blödningen fortfarande vara kvar efter en vecka ska du kontakta din tandläkare.
Är du osäker vad som är bäst för dig, fråga din tandläkare eller hygienist.
Undvik småätande
Varje gång du äter eller dricker något som innehåller socker eller andra kolhydrater startar en syraattack i munnen. Får inte munnen vila några timmar mellan måltiderna blir risken för hål större. Om du begränsar dig till att äta fem eller sex gånger om dagen hinner munnen återhämta sig. Får du däremot lätt hål i tänderna bör du inte äta mer än tre gånger om dagen.
Tugga xylitol
Ta gärna ett tuggummi med xylitol direkt efter maten och tugga i cirka tio minuter. Då förkortar du tiden för syraattacken. Tuggummit lurar nämligen salivkörtlarna att lämna ifrån sig mer saliv, som spolar av dina tänder och städar i munnens skrymslen. Lyssna främst på de råd du får från din tandläkare och tandhygienist!
Regelbundna och bra matvanor är lika viktigt för barn som för vuxna. Den vanligaste orsaken till hål i tänderna är småätande.
Så påverkas munnen
Varje gång du stoppar någonting i munnen får bakterierna hjälp att bilda syra. Den fräter sedan på dina tänder.
Så gott som allt du äter och dricker bildar syror, men attacken blir mer intensiv om det du stoppar i munnen innehåller socker. Försök undvika att äta och dricka alltför mycket godis, läsk, saft och annat som innehåller socker.
Undvik småätande
Ungefär en timme efter att du ätit har syran försvunnit. Då tar din saliv över för att hjälpa tänderna. Om du småäter mellan måltiderna fortsätter syraattacken hela tiden och tänderna får ingen chans att återhämta sig. Begränsa ditt ätande till fem eller sex gånger om dagen. Får du lätt hål i tänderna bör du inte äta mer än tre gånger om dagen. Undvik också att gå upp på natten och äta. När du sover går nämligen många av kroppens system på sparlåga, bland annat salivproduktionen. Munnens försvar mot syraattacker är därför sämre på natten.
Välling vid nattning
Ger du ditt barn välling precis innan läggdags utan att sedan borsta tänderna är risken för karies extra stor, eftersom kroppen producerar lite saliv under natten. Och i detta fall betyder det att vällingresterna kan stanna i munnen. Försök därför om möjligt att ge barnet välling innan tandborstningen.
Om ditt barn blir törstigt under natten är vatten det bästa alternativet för att undvika hål i tänderna.
Undvik godis som fastnar i tänderna
Godis är ungefär lika farligt för tänderna som allt annat du äter. Man kan alltså säga att det är okej att äta godis någon gång då och då, så länge du inte småäter ofta. Däremot kan det vara bra att undvika sådant godis som fastnar i tänderna.
Tänk på att även frukt innehåller en sorts socker som fräter på tänderna. Ät därför gärna frukt i samband med måltiderna och skölj gärna med vatten efter fruktintag för att neutralisera fruktsyran.
Sockerfria produkter
Sockerfria produkter och lågkaloriprodukter som finns på marknaden, till exempel godis, läsk, saft och halstabletter, är vanligtvis mindre skadligt för tänderna. I sockerfria produkter är det vanliga sockret ersatt med andra sockerarter som är mindre skadliga för tänderna. Lågkaloriprodukterna innehåller sötningsmedel som är mindre farligt för tänderna. Man kan dock ha andra åsikter om själva sötningsmedlet och huruvida man ska äta dem i någon större utsträckning. Som med det mesta så är kanske ”lagom” bäst.
Ilningar och isningar i tänderna är oftast ofarligt, men nog så irriterande. Orsakerna kan vara flera.
Ilar det i en tand när du äter något kallt eller dricker något varmt kan det bero på att du slarvat med munhygienen, att dina tänder är överbelastade eller att du borstat för intensivt. Hela tanden kan drabbas av ilningar, men tandhalsarna brukar vara extra utsatta eftersom det där inte finns någon skyddande emalj.
Vissa tandkrämer sägs ha effekt mot ilningar. Det beror på att de hjälper till att plugga igen de små kanalerna på rotytan. Inga omfattande vetenskapliga bevis finns för att det verkligen fungerar, men det skadar inte att prova. Många människor upplever att det blir bättre. Som hjälp mot ilande tandhalsar kan tandläkaren i vissa fall lägga på ett tätande medel eller fluorbehandla de känsliga ytorna.
Hål och trasiga fyllningar
Ilningar kan också bero på att du har ett hål. Om det ilar under en lång tid bör du gå till tandläkaren för att kontrollera. Ibland kan det röra sig om att du måste byta ut en fyllning som kanske läcker.
Skadad pulpa
Vid enstaka tillfällen kan ilningar bero på att pulpan är skadad och då måste tanden kanske rotbehandlas. Om det ilar och värker på varmt och du är tvungen att skölja med kallt vatten för att värken ska gå över är det ofta ett tecken på att pulpan (nerven) är skadad.
Det är inte bara tänderna som behöver skötas om. Även tandköttet behöver omvårdnad. Ett blödande tandkött tyder på inflammation.
Det mest effektiva sättet att förebygga eller bota blödande tandkött är att vara noggrann med munhygienen. Tandborste och tandtråd är de bästa och skonsammaste hjälpmedlen för detta.
Inflammation
Tandköttet kan ibland blöda lite lätt vid rengöring. Detta betyder att du fått en inflammation. Den vanligaste orsaken till det är att bakterier har fått sitta för länge på tänderna eller i tandköttsfickorna runt tänderna.
Förebygg blödande tandkött
Inflammation förebyggs med hjälp av ordentlig och daglig rengöring. Tandborsten är en bra start, men tandtråd, mellanrumsborstar eller tandstickor är nog så viktiga! Tandborsten kommer åt ut- och insidan av tänderna men kommer inte åt mellan dem. Genom att komplettera tandborsten med till exempel tandtråd så får du rent även mellan tänderna. På så vis minskar du risken för inflammation i tandköttet och tandlossning.
Behandling
Det finns bakteriedödande medel för munbruk. Dessa används ofta under en begränsad tid, till exempel efter operationer i munnen. Detta bör dock endast användas i samråd med din tandläkare. Det botar dock inte orsaken till det blödande tandköttet. Med rätt teknik på rengöringen, med tandborstning och tandtråd, mellanrumsborste eller tandstickor, läker inflammationen normalt ut på någon vecka. Om den inte gör det ska du kontakta din tandläkare.
Det du ätit kan kännas i din andedräkt. När mat tas upp av kroppen transporteras näring via blodbanan till lungorna. Ibland kan det leda till att du luktar illa ur munnen.
Munnen är alltid full med bakterier. Det är normalt. Bakterierna fyller en funktion bland annat i samband med matsmältningen.
Mat som blivit kvar
Så fort du äter något fastnar matrester på och runt tänderna. Plack bestående av mat och bakterier bildas. Under kommande dygn ruttnar placket och börjar sprida en mindre angenäm lukt.
Det ruttna placket försvinner inte av sig själv utan måste avlägsnas. Om du bara borstar tänderna och inte rengör mellan dem lämnas 25 procent av matresterna kvar.
Muntorrhet
Muntorrhet (xerostomi) kan ge dålig andedräkt. Saliven har en skyddande funktion och hjälper till att skölja rent i munnen. Den har också en bakteriedödande funktion. Man kan säga att ju mindre mängd saliv, desto fler bakterier. Salivproduktionen är alltid sämre under natten. Då frodas bakterierna.
Muntorrhet kan bland annat orsakas av ett flertal mediciner, återkommande munandning och systemsjukdomar. Om du ofta känner dig muntorr kan din tandläkare hjälpa dig med råd och eventuell behandling.
Rökning
Rökning ger alltid dålig andedräkt – något som rökaren själv sällan känner, men nästan alltid omgivningen. Rökningen missfärgar dessutom tänderna, minskar smaklökarnas förmåga och irriterar slemhinnan. Tobaksrökare löper en mycket större risk att drabbas av tandlossning. Cancerrisken är också avsevärt högre hos rökare. Din tandläkare är alltid uppmärksam på eventuella tecken på sjukdomar associerade med rökning.
Sjukdomar
Olika sjukdomar kan ge dålig andedräkt. Exempelvis lokala infektioner i näsa och hals, kroniska bihåleinfektioner, kroniska bronkiter, diabetes och magsjukdomar. Om din tandläkare anser att din mun är frisk och ren kan han eller hon remittera dig till en läkare för att utreda eventuella andra orsaker.
Tandlossning
Ett varningstecken vid tandlossning (parodontit) kan vara en konstant dålig andedräkt och/eller dålig smak från munnen.
Karies är en skada på tändernas emalj. Om karies inte behandlas i tid blir det hål i tanden.
Varje gång vi äter och dricker något annat än vatten bildar bakterierna på tandytan en syra i munnen. Då utsätts tänderna för en så kallad syraattack. Den pågår i ca 30 min efter intaget. Saliven i munnen neutraliserar syran och reparerar de skador som uppkommit.
Om tänderna inte får vila mellan varje gång du stoppar något i munnen så fortsätter syraattackerna. Därför är det viktigt att inte småäta för att saliven ska hinna göra sitt jobb.
Karies trivs bäst där du inte kommer åt med tandborsten. I kindtändernas gropigheter till exempel. Karies trivs också mellan tänderna, vid tandköttskanten och i kanten på gamla fyllningar. Här kan det lätt byggas upp plack, en tunn och vanligtvis färglös bakteriebeläggning på tänderna. Om den får sitta kvar kan den orsaka karies eller tandköttsinflammation.
Du kan se början till en kariesskada som en vit, matt rand eller brunaktig fläck på tanden. Ibland sitter skadan på de ytor av tanden som inte syns utåt exempelvis mellan tänderna. Sådana skador kan upptäckas med hjälp av röntgenundersökning.
Karies känns inte alltid. Därför kan ett litet hål bli större utan att du märker något. Om hålet når fram till pulpan, tandens rot och nerv, gör det ont.
Du kan själv förebygga karies genom att borsta noga med fluortandkräm morgon och kväll, undvika sötsaker samt låta tänderna vila mellan måltiderna. Gå också på regelbundna kontroller till tandläkaren eller tandhygienisten för att tidigt upptäcka eventuell karies.
När du har fått ett hål
Att laga hål i tänderna består av två moment:
  • Att ta bort den skadade delen av tanden.
  • Att fylla hålet med tandfyllnadsmaterial.
Om tanden behöver lagas brukar tandläkaren försöka behålla så stor del av tanden som möjligt.
Oftast använder tandläkaren ett litet borr för att ta bort den skadade delen av tanden. När den skadade delen av tanden är borttagen fylls hålet med ett tandfyllnadsmaterial som kan vara till exempel komposit (plast), porslin eller guld.
Behandlingen går i regel snabbt och ger sällan obehag. Självklart kan du välja om du vill ha bedövning i den tand där lagningen görs.
Om kariesskadan är mycket stor kan det ibland vara bättre att ta bort tanden än att göra en lagning.
Tandsten bildas av plack, det vill säga den beläggning som lägger sig på dina tänder. Plack som får sitta kvar på tänderna förenas med kalksalter som finns i din saliv. Blandningen hårdnar och bildar det som kallas för tandsten. När det väl blivit tandsten kan du inte längre borsta bort den. Då måste du vända dig till din tandläkare eller tandhygienist som tar bort den med speciella verktyg.
När placken blivit tandsten täcker den ibland tandköttskanten och du får svårt att hålla rent där. Den inflammation som kan uppstå luckrar upp tandköttet och kan bidra till att tandköttsfickorna blir djupare. Där kan sedan bakterierna sprida sig. Bakterierna angriper käkbenet och förstör fästet för tänderna. Så småningom kan det leda till tandlossning.
Om du borstar tänderna noggrant och går på regelbundna besök hos tandläkare och/eller tandhygienist minskar du risken för tandsten. Det är viktigt att tandsten tas bort i tid eftersom den kan leda till karies, tandköttsinflammation och därefter tandlossning.
Tandlossning kommer sig i regel av tandsjukdomen parodontit. Det är en inflammatorisk sjukdom som främst drabbar den vävnad som håller fast tanden.
Tanken på att dina tänder kan lossna är förmodligen helt ofattbar, men faktum är att mer än var tionde person i Sverige drabbas av tandlossningssjukdomar. Tandens fäste, tandköttet, kräver också omvårdnad.
Allvarliga symptom
Parodontit är vanligtvis ett långsamt växande problem. Om du inte får behandling kan det ta många år innan tanden går förlorad. Ofta kommer de allvarliga symptomen först i slutskedet, i form av svullnad, värk och lösa tänder.
Tecken på tandlossning
Följande tecken kan tyda på begynnande tandlossningssjukdom:
(Observera att tandlossningssjukdomar inte alltid ger symptom.)
• Lättblödande och ömmande tandkött
• Tänderna känns lösa
• Tandköttet mellan tänderna förändras
• Återkommande dålig andedräkt
• Svullet tandkött som varar
Tandsten är mycket vanligt. För att avlägsna den krävs tandläkarens eller tandhygienistens hjälp. Tandsten, dålig munhygien, rökning, stress, ärftliga faktorer och vissa sjukdomar är faktorer som kan göra att tandlossningen påskyndas.
Friskt tandkött blöder inte
En frisk tand har ben som täcker nästan hela roten. Mikroskopiskt små trådar fäster roten till ben och tandkött. Tandköttet skyddar den känsliga övergången till benet. Tandkött som är friskt blöder inte vid rengöring, till exempel med tandtråd. Om plack får ligga kvar runt tänderna kan tandköttet bli inflammerat. Då mörknar det i färg och blöder lättare, ömmar och kan inte krama om tanden lika bra.
Ta bort tandsten
Plack är det tunna lager av bakterier och matrester som ständigt bildas i munnen. Vid ordentlig rengöring kan du ta bort plack själv. Tillsammans med saliven kan plack som inte avlägsnas bilda tandsten. För att avlägsna den krävs en tandläkares eller tandhygienists hjälp. Gammal plack och tandsten kan sprida sig från tandkronan ner i tandköttsfickan, mellan tandköttet och tandens övre del. Tandsten kan även bildas nere i fickan.
Den onda cirkeln
Gifter från vissa bakterier i munnen retar vävnaden runt tanden. Denna vävnad försvarar sig genom inflammation, kroppens naturliga försvar, som försöker bekämpa bakterierna och deras gifter. Ibland bryter inflammationen ner även tandens fäste. Benet runt tanden drar sig sakta tillbaka och mer tandfäste försvinner.
Sakta blir fickan djupare – en ond cirkel har startats. Det finns nu plats för mer tandsten och fler bakterier. I slutskedet när nästan allt ben runt tanden försvunnit blir tanden lösare. Inflammationen är nu omfattande och vanligtvis uppstår svullnad och värk. En obehandlad tand med djupa fickor betraktas snart som ett främmande föremål av kroppen. Så småningom stöts tanden ut och lossnar. Tandköttet kan då växa över benet och infektionen försvinner. Men en tand har gått förlorad
En kompositfyllning fungerar bäst vid lagning av små hål. En fördel är att materialet ser naturtroget ut.
Komposit består främst av en plast som är utfylld med en så kallad filler. Plasten är lättflytande och fillern består ofta av mikroskopiskt små, hårda glas- eller kvartskorn.
Fördelar och nackdelar
Fördelen med komposit är att fyllningen, till skillnad från amalgam, limmas fast vid tanden. Komposit går också att göra mycket naturtroget. Om hålet är mindre blir hållbarheten oftast lång.
Vissa ämnen i komposit kan vara allergiframkallande, framför allt före det att fyllningen stelnat. Det finns få dokumenterade fall av kompositallergi bland patienter.
Kompositfyllningar är också känsliga för påfrestningar, till exempel hårt tuggtryck, och kan precis som andra konstruktioner i munnen dra till sig plack (bakteriebeläggningar). De kan missfärgas med tiden, i synnerhet om du är rökare, men de går oftast att byta ut.
Hur går det till?
Innan kompositen stelnat är den formbar. De vanligaste kompositmaterialen är ljushärdande, vilket innebär att de stelnar när tandläkaren lyser med en speciell lampa på fyllningen. Komposit krymper när den stelnar. Det spelar inte så stor roll om hålet är litet, men om hålet är stort kan spänningar uppstå mellan fyllningen och tanden. Om fyllningen släpper på något ställe kan karies bildas. Det kan även uppstå läckage, som leder till att tanden isar och att, på sikt, pulpan inuti tanden skadas. Mycket stora hål lagas därför bäst med någon typ av inlägg eller krona.
När tanden nästan är förlorad kan en krona ofta återställa funktion och utseende. Kronor går att tillverka i flera olika material. Vanligast är att innerkärnan på en krona görs i ett mycket hållbart material, till exempel guld, kromkobolt eller titan. De senaste årtiondena har även helkeramiska kronor börjat användas allt mer.
Hur går det till?
Kronor görs individuellt för varje patient. Tandläkaren behöver oftast ta ett avtryck av tanden som skall lagas. Med hjälp av avtrycket tillverkas en modell, och på den framställs sedan den starkare innerkärnan. Flera lager porslin bränns på innerkärnan, vilket ger kronan ett naturligt utseende och en naturlig form. Slutligen limmas kronan fast till tanden.
Stiftkronor
Ibland är tanden så skadad och kort att den inte kan bära en krona. Då kan tandläkaren förlänga tanden med ett stift, eller pelare som det också kallas. Stiftet sätts fast inne i roten och tanden måste då vara rotfylld. På pelaren kan en krona sedan fästas. Stift görs ofta i en guldlegering men också i titan, komposit eller kolfiber.
Broar/bryggor
Du kan ersätta en eller flera tänder med en bro, vilket är en fast tandprotes som sitter ihop i ett stycke. En bro kan klistras fast på oslipade tänder, eller så slipas tänderna innan bron sätts på som hättor.
Om förlorade tänder ska ersättas med en fast bro måste det finnas tillräckligt många tänder som kan ge stöd åt bron. Tänderna får inte heller stå alltför långt ifrån varandra. En bro kallas ibland för brygga.
En annan möjlighet är att ersätta tanden i luckan med ett implantat. Det här gör tandläkaren vid avsaknad rot, eller om roten är så pass dålig att det inte går fästa någon protetisk ersättning i den. Sedan kan kronan eller bron fästas på implantatet.
Ifall en tand har slagits ut, eller saknas vill tandläkaren helst inte slipa på de friska intilliggande tänderna för att kunna fästa bron. Då är ett implantat att föredra eftersom de friska tänderna vid luckan slipper bli påverkade.
En protes kan ersätta några eller alla tänder i en käke. Protesen anpassas och tillverkas speciellt för dig och dina behov.
Det finns två olika sorters avtagbara proteser, delprotes och helprotes.
Delprotes är vanligast. Den fästs i kvarvarande tänder med mekaniska fästen.
Helprotes behövs om du har förlorat alla tänderna i en käke eller om återstående tänder inte håller att fästa i en delprotes. Helprotesen sitter främst kvar med hjälp av munnens muskler. I överkäken hjälper suget mellan protesen och gommen till att hålla den på plats.
För att få en snygg protes med god funktion krävs noggranna förberedelser. Protesen skapas på en avgjutning av din käke och behandlingen sker i nära samarbete mellan patient, tandläkare och tandtekniker. Fram till färdig protes brukar det behövas fyra till fem tandläkarbesök.
Tandläkaren kontrollerar tuggfunktion och slemhinnor i munnen och justerar protesen om det behövs.
Munnen vänjer sig
Munnen kan behöva lite tid för att vänja sig vid protesen. Det kan ömma och göra lite ont i början, men det brukar snart gå över. Det krävs också en del övning för att lära sig tala och tugga obehindrat med en protes. Det gäller att kontrollera protesen med hjälp av munnens muskler. Så småningom fungerar tandproteser alldeles utmärkt.
Rengör noga
Skölj protes och mun efter varje måltid, och rengör protesen ordentligt två gånger om dagen. Det bildas annars lätt bakteriebeläggningar och tandsten på den. Bakterierna kan påverka både munhålan och eventuellt kvarvarande friska tänder. En annan följd av dålig proteshygien är dålig andedräkt.
Använd en mjuk tandborste och protestandkräm, oparfymerad flytande tvål eller oparfymerat diskmedel. Borsta samtidigt gom och tandkött, dels för att få rent, dels för att massera så att du får en ordentlig blodcirkulation i slemhinnorna. För att behålla sin passform är det viktigt att protesen inte får torka ut, så under natten bör den sitta kvar i munnen eller förvaras i ett glas vatten
Det finns flera orsaker till att pulpan inuti tanden dör, bland annat karies, läckande fyllningar och tandgnissling. En inflammation eller infektion inne i tanden innebär att pulpan är skadad. Besväras du av molande värk, känslighet för kyla och värme, svullnad och ömhet kan det vara tecken på en skadad pulpa. Det är dock inte alltid du får symptom. En levande pulpa är förstås att föredra, men tanden går att rädda även om pulpan skulle dö. Lösningen är rotbehandling.
Många tandläkare har stor erfarenhet av att behandla pulpaskador. En del väljer dock att remittera till en specialist – en så kallad endodontist.
Att ställa rätt diagnos är avgörande för en lyckad behandling. Med röntgen kan tandläkaren ofta upptäcka eventuella kariesangrepp och skador från infektioner.
Patientens egen historia om symptom och händelser kring tanden och munnen är information tandläkaren alltid frågar efter. Ibland testar tandläkaren också försiktigt tandens känslighet för kyla och värme. Detta brukar visa om pulpan lever eller inte.
Pulpit
Pulpit innebär att det finns en inflammation i tandens pulpa. Inflammationen skapar ett tryck i pulpan vilket upplevs som smärtsamt. En inflammerad pulpa kan antingen läka ut eller vara oläkbar. Ibland kan det vara svårt att avgöra om pulpiten kommer att läka eller inte. En bedömning av vilken behandling som är lämplig görs från fall till fall, baserat på symptomen.
Finns det en uppenbar skada, till exempel ett kariesangrepp, avlägsnar tandläkaren orsaken och fyller igen hålet. Sedan avvaktar man. Om värken inte försvinner kan det innebära att pulpan måste avlägsnas och tanden rotfyllas. Försvinner däremot symptomen kan det betyda att pulpiten läkt ut och tanden kan betraktas som frisk igen. Observera att symptomfrihet även kan innebära att pulpan har dött.
En rotbehandling av en tand med pulpit går ofta att utföra på 1–3 besök. Att laga tanden med en fyllning eller en krona tar ibland 1–2 besök ytterligare. Oavsett vilken behandling tanden får är uppföljning alltid viktigt. Det sker ofta i samband med de vanliga kontrollbesöken.
Apikal parodontit
Via exempelvis ett kariesangrepp har bakterier ätit sig ned i pulpan. Detta kan orsaka att pulpan dör och övertrycket som fanns inne i pulparummet försvinner. Risken för att bakterier infekterar den döda pulpan är då stor. Om pulpan infekteras måste den avlägsnas för att få tanden fri från infektion annars kan bakterier ta sig ner via rotkanalerna ut mot käkbenet. Med tiden kan det innebära en nedbrytning utanför roten, så kallad apikal parodontit.
Hur går rotbehandlingen till?
Behandlingen går inledningsvis ut på att avlägsna den döda pulpavävnaden och att få tanden bakteriefri. Detta görs genom att tandläkaren rensar rent inne i tanden med små specialfilar. En gummiduk runt tanden gör att tandläkaren kan arbeta under extra rena förhållanden. I vissa fall använder sig tandläkaren av röntgen för att kontrollera att alla rotkanaler är rensade.
För att bekämpa eventuella kvarvarande bakterier på ett säkert sätt lägger tandläkaren in ett bakteriedödande inlägg som hjälper till att bekämpa bakterierna. Inlägget är lätt att byta ut om det skulle behövas. Tandläkaren gör också en provisorisk fyllning.
Det kan ta lite tid att utföra en rotbehandling. Om infektionen är komplicerad upprepas behandlingen en eller flera gånger. Ibland är rotkanalerna trånga och böjda, vilket kan göra arbetet svårare. Det viktiga är att kanalerna är riktigt rena innan de rotfylls. Behandlingen utförs oftast med vanlig lokalbedövning och är smärtfri. Om pulpan är död behövs i regel ingen bedövning. Det finns alltså ingen anledning att vara orolig för att det ska göra ont. Det är dock inte ovanligt med mindre besvär efter påbörjad rotbehandling. Vanligtvis lindras detta effektivt med vanliga värktabletter. Eventuella besvär brukar försvinna inom några dagar.
När tanden är symtomfri och förmodat bakteriefri tätas rotkanalerna. Det vanligaste tätningsmaterialet är guttaperka, ett gummiliknande material, som klistras fast i kanalerna. Ibland avvaktar man ett tag för att vara mer säker på att bakterierna är bekämpade. Om symptom finns kvar slutbehandlar man i regel inte tanden, utan avvaktar ett tag för att symptomen ska få klinga av. Ibland behövs mer behandling.
Slutligen tillverkas en fyllning eller en krona som ersättning för den skadade tandkronan.
Det går att ersätta nästan alla förlorade tänder med implantat. Behandlingen innebär att en titanskruv får växa fast i käkbenet.
Tänder slits med tiden. Ibland så mycket att de går förlorade. De vanligaste orsakerna till tandförluster är tandlossningssjukdomar, karies och frakturer.
Sedan ett par decennier tillbaka finns hjälp att få, i form av implantat. I nästan alla fall går det att få tänder som sitter fast och ser naturliga ut med hjälp av denna behandling.
Implantat – en hållbar lösning
Behandlingen med implantat har en mycket god prognos. Undersökningar visar att 90 – 99 procent av broar som installerats fungerar bra under många år. Enstaka implantat når upp till 95 procent. Majoriteten av dem som får implantat bör kunna räkna med en livslång ersättning för sina förlorade tänder. Titanfixturer slits inte, men tänderna kan däremot behöva bytas ut. En bra munhygien är viktig för att inte titanfixturerna ska lossa.
Fixturer
Grundämnet titan kan accepteras av kroppen nästan som om det vore en egen vävnad. Detta gör att patienter kan få nya ”rötter” som växer fast i käkbenet, tillverkade av titan. Ett implantat av det här slaget kallas för fixtur.
Med en mindre operation kan tandläkaren fästa titanfixturer i käken. På fixturen fästes sedan en så kallad distans som sticker ut en bit genom tandköttet. En krona eller bro limmas eller skruvas sedan fast på distansen.
När behandlingen utförs är det viktigt att patienten är frisk, men även patienter med medicinskt balanserade sjukdomar kan få implantat. Hög ålder är sällan något problem.
Komplikationer ovanliga
Ingreppet sker vanligtvis under lokalbedövning och är smärtfritt. Under de närmaste dagarna efter operationen kan det förekomma svullnad och värk. Allvarliga och omfattande komplikationer är ytterst ovanliga. Under vissa omständigheter kan det hända att implantatet inte fäster i käkbenet. Ibland gör man då om operationen. Alternativet är att fästa implantatbron på färre fixturer än vad som från början var tänkt.
Benets kvalitet avgörande
Förlusten av en eller flera tänder gör benet där tandroten suttit understimulerat. Det kan leda till att benet sakta försvinner. Fördelen med implantat är att benet stimuleras och att benvolymen bevaras. Ju längre man väntar med en implantatbehandling, desto större är risken för att benet inte räcker till att fästa fixturer i. Även i de fall där käkbenet är kraftigt resorberat finns det i dag tekniker för att få fixturer att bli stabila.
Benets kvalitet är avgörande för hur många fixturer som får plats. I helt tandlösa käkar är det vanligt att tandläkaren fäster sex stycken fixturer i överkäken och fyra i underkäken. På fixturerna kan en bro med nya tänder sedan fästas. Ibland är det inte möjligt att fästa så många fixturer. Alternativet kan då vara en form av avtagbar protes, en så kallad täckprotes. Trots att den är avtagbar har den ett bra fäste mot fixturerna och glider inte omkring som en vanlig protes.
Enstaka tänder saknas
Implantat är ett mildare, hållbarare och vanligtvis mer estetiskt alternativ till bro, som varit den vanligaste behandlingen mot tandlucka hitintills. Bron stödjer sig nämligen på tänderna framför och bakom tandluckan, vilket innebär att tandläkaren ofta måste slipa ner frisk tandsubstans för att kunna placera in bron.
Många tänder saknas
När många tänder saknas, eller när de tänder som finns kvar är av sämre kvalitet går det inte att säkert fästa en bro. Tidigare har protes varit den vanligaste behandlingsmetoden i detta läge. Den krokas fast med klamrar eller speciella fästen till de kvarvarande tänderna, eller fäster mot tandköttet, ungefär som en sugkopp. Nackdelen är att det kan vara svårt att vänja sig vid en protes, eftersom den kan skava och lossna.
Med hjälp av implantat är det nu möjligt att få fastsittande tänder, istället för protes. Undersökningar visar att ca 90 procent av alla implantat som görs i helt tandlösa käkar blir lyckade.

Ta hand om dina tänder – det tjänar du på.

Om du lägger din tid på att förebyggande sköta dina tänder, så kommer de att hålla längre och fungera bättre – genom hela livet.
Här nedan har vi samlat information och tips om tänder och tandvård.
Tänderna är gjorda för att hålla länge, men precis som resten av kroppen åldras också munnen. Hur snabbt eller långsamt det ska gå kan du själv påverka.
Många av de processer som skyndar på åldrandet i munnen märker man ofta själv inte i början. Tandläkaren kan däremot i många fall upptäcka ett problem långt innan skadan är skedd. Detta är en av orsakerna till att det är viktigt att besöka tandläkaren regelbundet. Och att sköta sina tänder rätt. Att borsta tänderna morgon och kväll är självklart för de flesta. Utöver tandborsten finns andra bra produkter som kan få din mun i toppskick.
Välj tandborste och borsta rätt
Borsta tänderna morgon och kväll. Använd en mjuk tandborste så inte tänder och tandkött skadas. Vinkla borsten ungefär 45 grader och borsta försiktigt med små gnuggande rörelser. Om du borstar för hårt och med för långa rörelser kan du skada både tänderna och tandköttet. Det ska ta två till tre minuter att jobba sig runt i munnen. Eftersom bakterierna samlas runt tandköttskanten är det viktigt att borststråna kommer åt att massera lätt även där. När utsidan på överkäkständerna är ren borsta insidan mot gommen. Avsluta med tuggytorna. Underkäken rengörs på samma sätt. Kindtänderna står oftast tippade lite mot tungan. Därför är det viktigt att borsten vinklas rätt så att tandköttet får mild massage även där.
Använd fluor  morgon och kväll
Använd alltid fluortandkräm – ungefär en till två centimeter räcker. Bäst effekt får du genom att ”måla” tänderna med fluortandkrämen och sila vätskan mellan tänderna efter borstningen. Försök också att inte äta under den närmsta timmen. Fluor finns också naturligt i viss mat. För de flesta räcker det med den fluor man naturligt får i sig, samt fluordoserna som den dagliga tandborstningen ger, men ibland behövs extra fluor. Har du till exempel tandställning kan tandläkaren rekommendera fluortillskott i form av tabletter, sköljning eller tuggummi.
Rengör mellan tänderna
Gör du inte rent mellan tänderna ligger så mycket som 25 procent av munbakterierna kvar. Tandtråd är ett mycket effektivt redskap för att ta bort bakterier och matrester. Tandtråd ska helst användas på kvällen, så munnen är helt ren när du går och lägger dig. Använd en vaxad tråd med en tjocklek som passar dig. Det finns mycket tunna tandtrådar som glider lätt om det är trångt mellan tänderna. Om du har svårt att använda tandtråd eller om dina mellanrum är stora kan du välja tandstickor/mellanrumsborstar. Om det var länge sedan du använde tandtråd blöder det vanligtvis i början. Skulle blödningen fortfarande vara kvar efter en vecka ska du kontakta din tandläkare.
Är du osäker vad som är bäst för dig, fråga din tandläkare eller hygienist.
Undvik småätande
Varje gång du äter eller dricker något som innehåller socker eller andra kolhydrater startar en syraattack i munnen. Får inte munnen vila några timmar mellan måltiderna blir risken för hål större. Om du begränsar dig till att äta fem eller sex gånger om dagen hinner munnen återhämta sig. Får du däremot lätt hål i tänderna bör du inte äta mer än tre gånger om dagen.
Tugga xylitol
Ta gärna ett tuggummi med xylitol direkt efter maten och tugga i cirka tio minuter. Då förkortar du tiden för syraattacken. Tuggummit lurar nämligen salivkörtlarna att lämna ifrån sig mer saliv, som spolar av dina tänder och städar i munnens skrymslen. Lyssna främst på de råd du får från din tandläkare och tandhygienist!
Regelbundna och bra matvanor är lika viktigt för barn som för vuxna. Den vanligaste orsaken till hål i tänderna är småätande.
Så påverkas munnen
Varje gång du stoppar någonting i munnen får bakterierna hjälp att bilda syra. Den fräter sedan på dina tänder.
Så gott som allt du äter och dricker bildar syror, men attacken blir mer intensiv om det du stoppar i munnen innehåller socker. Försök undvika att äta och dricka alltför mycket godis, läsk, saft och annat som innehåller socker.
Undvik småätande
Ungefär en timme efter att du ätit har syran försvunnit. Då tar din saliv över för att hjälpa tänderna. Om du småäter mellan måltiderna fortsätter syraattacken hela tiden och tänderna får ingen chans att återhämta sig. Begränsa ditt ätande till fem eller sex gånger om dagen. Får du lätt hål i tänderna bör du inte äta mer än tre gånger om dagen. Undvik också att gå upp på natten och äta. När du sover går nämligen många av kroppens system på sparlåga, bland annat salivproduktionen. Munnens försvar mot syraattacker är därför sämre på natten.
Välling vid nattning
Ger du ditt barn välling precis innan läggdags utan att sedan borsta tänderna är risken för karies extra stor, eftersom kroppen producerar lite saliv under natten. Och i detta fall betyder det att vällingresterna kan stanna i munnen. Försök därför om möjligt att ge barnet välling innan tandborstningen.
Om ditt barn blir törstigt under natten är vatten det bästa alternativet för att undvika hål i tänderna.
Undvik godis som fastnar i tänderna
Godis är ungefär lika farligt för tänderna som allt annat du äter. Man kan alltså säga att det är okej att äta godis någon gång då och då, så länge du inte småäter ofta. Däremot kan det vara bra att undvika sådant godis som fastnar i tänderna.
Tänk på att även frukt innehåller en sorts socker som fräter på tänderna. Ät därför gärna frukt i samband med måltiderna och skölj gärna med vatten efter fruktintag för att neutralisera fruktsyran.
Sockerfria produkter
Sockerfria produkter och lågkaloriprodukter som finns på marknaden, till exempel godis, läsk, saft och halstabletter, är vanligtvis mindre skadligt för tänderna. I sockerfria produkter är det vanliga sockret ersatt med andra sockerarter som är mindre skadliga för tänderna. Lågkaloriprodukterna innehåller sötningsmedel som är mindre farligt för tänderna. Man kan dock ha andra åsikter om själva sötningsmedlet och huruvida man ska äta dem i någon större utsträckning. Som med det mesta så är kanske ”lagom” bäst.
Ilningar och isningar i tänderna är oftast ofarligt, men nog så irriterande. Orsakerna kan vara flera.
Ilar det i en tand när du äter något kallt eller dricker något varmt kan det bero på att du slarvat med munhygienen, att dina tänder är överbelastade eller att du borstat för intensivt. Hela tanden kan drabbas av ilningar, men tandhalsarna brukar vara extra utsatta eftersom det där inte finns någon skyddande emalj.
Vissa tandkrämer sägs ha effekt mot ilningar. Det beror på att de hjälper till att plugga igen de små kanalerna på rotytan. Inga omfattande vetenskapliga bevis finns för att det verkligen fungerar, men det skadar inte att prova. Många människor upplever att det blir bättre. Som hjälp mot ilande tandhalsar kan tandläkaren i vissa fall lägga på ett tätande medel eller fluorbehandla de känsliga ytorna.
Hål och trasiga fyllningar
Ilningar kan också bero på att du har ett hål. Om det ilar under en lång tid bör du gå till tandläkaren för att kontrollera. Ibland kan det röra sig om att du måste byta ut en fyllning som kanske läcker.
Skadad pulpa
Vid enstaka tillfällen kan ilningar bero på att pulpan är skadad och då måste tanden kanske rotbehandlas. Om det ilar och värker på varmt och du är tvungen att skölja med kallt vatten för att värken ska gå över är det ofta ett tecken på att pulpan (nerven) är skadad.
Det är inte bara tänderna som behöver skötas om. Även tandköttet behöver omvårdnad. Ett blödande tandkött tyder på inflammation.
Det mest effektiva sättet att förebygga eller bota blödande tandkött är att vara noggrann med munhygienen. Tandborste och tandtråd är de bästa och skonsammaste hjälpmedlen för detta.
Inflammation
Tandköttet kan ibland blöda lite lätt vid rengöring. Detta betyder att du fått en inflammation. Den vanligaste orsaken till det är att bakterier har fått sitta för länge på tänderna eller i tandköttsfickorna runt tänderna.
Förebygg blödande tandkött
Inflammation förebyggs med hjälp av ordentlig och daglig rengöring. Tandborsten är en bra start, men tandtråd, mellanrumsborstar eller tandstickor är nog så viktiga! Tandborsten kommer åt ut- och insidan av tänderna men kommer inte åt mellan dem. Genom att komplettera tandborsten med till exempel tandtråd så får du rent även mellan tänderna. På så vis minskar du risken för inflammation i tandköttet och tandlossning.
Behandling
Det finns bakteriedödande medel för munbruk. Dessa används ofta under en begränsad tid, till exempel efter operationer i munnen. Detta bör dock endast användas i samråd med din tandläkare. Det botar dock inte orsaken till det blödande tandköttet. Med rätt teknik på rengöringen, med tandborstning och tandtråd, mellanrumsborste eller tandstickor, läker inflammationen normalt ut på någon vecka. Om den inte gör det ska du kontakta din tandläkare.
Det du ätit kan kännas i din andedräkt. När mat tas upp av kroppen transporteras näring via blodbanan till lungorna. Ibland kan det leda till att du luktar illa ur munnen.
Munnen är alltid full med bakterier. Det är normalt. Bakterierna fyller en funktion bland annat i samband med matsmältningen.
Mat som blivit kvar
Så fort du äter något fastnar matrester på och runt tänderna. Plack bestående av mat och bakterier bildas. Under kommande dygn ruttnar placket och börjar sprida en mindre angenäm lukt.
Det ruttna placket försvinner inte av sig själv utan måste avlägsnas. Om du bara borstar tänderna och inte rengör mellan dem lämnas 25 procent av matresterna kvar.
Muntorrhet
Muntorrhet (xerostomi) kan ge dålig andedräkt. Saliven har en skyddande funktion och hjälper till att skölja rent i munnen. Den har också en bakteriedödande funktion. Man kan säga att ju mindre mängd saliv, desto fler bakterier. Salivproduktionen är alltid sämre under natten. Då frodas bakterierna.
Muntorrhet kan bland annat orsakas av ett flertal mediciner, återkommande munandning och systemsjukdomar. Om du ofta känner dig muntorr kan din tandläkare hjälpa dig med råd och eventuell behandling.
Rökning
Rökning ger alltid dålig andedräkt – något som rökaren själv sällan känner, men nästan alltid omgivningen. Rökningen missfärgar dessutom tänderna, minskar smaklökarnas förmåga och irriterar slemhinnan. Tobaksrökare löper en mycket större risk att drabbas av tandlossning. Cancerrisken är också avsevärt högre hos rökare. Din tandläkare är alltid uppmärksam på eventuella tecken på sjukdomar associerade med rökning.
Sjukdomar
Olika sjukdomar kan ge dålig andedräkt. Exempelvis lokala infektioner i näsa och hals, kroniska bihåleinfektioner, kroniska bronkiter, diabetes och magsjukdomar. Om din tandläkare anser att din mun är frisk och ren kan han eller hon remittera dig till en läkare för att utreda eventuella andra orsaker.
Tandlossning
Ett varningstecken vid tandlossning (parodontit) kan vara en konstant dålig andedräkt och/eller dålig smak från munnen.
Karies är en skada på tändernas emalj. Om karies inte behandlas i tid blir det hål i tanden.
Varje gång vi äter och dricker något annat än vatten bildar bakterierna på tandytan en syra i munnen. Då utsätts tänderna för en så kallad syraattack. Den pågår i ca 30 min efter intaget. Saliven i munnen neutraliserar syran och reparerar de skador som uppkommit.
Om tänderna inte får vila mellan varje gång du stoppar något i munnen så fortsätter syraattackerna. Därför är det viktigt att inte småäta för att saliven ska hinna göra sitt jobb.
Karies trivs bäst där du inte kommer åt med tandborsten. I kindtändernas gropigheter till exempel. Karies trivs också mellan tänderna, vid tandköttskanten och i kanten på gamla fyllningar. Här kan det lätt byggas upp plack, en tunn och vanligtvis färglös bakteriebeläggning på tänderna. Om den får sitta kvar kan den orsaka karies eller tandköttsinflammation.
Du kan se början till en kariesskada som en vit, matt rand eller brunaktig fläck på tanden. Ibland sitter skadan på de ytor av tanden som inte syns utåt exempelvis mellan tänderna. Sådana skador kan upptäckas med hjälp av röntgenundersökning.
Karies känns inte alltid. Därför kan ett litet hål bli större utan att du märker något. Om hålet når fram till pulpan, tandens rot och nerv, gör det ont.
Du kan själv förebygga karies genom att borsta noga med fluortandkräm morgon och kväll, undvika sötsaker samt låta tänderna vila mellan måltiderna. Gå också på regelbundna kontroller till tandläkaren eller tandhygienisten för att tidigt upptäcka eventuell karies.
När du har fått ett hål
Att laga hål i tänderna består av två moment:
  • Att ta bort den skadade delen av tanden.
  • Att fylla hålet med tandfyllnadsmaterial.
Om tanden behöver lagas brukar tandläkaren försöka behålla så stor del av tanden som möjligt.
Oftast använder tandläkaren ett litet borr för att ta bort den skadade delen av tanden. När den skadade delen av tanden är borttagen fylls hålet med ett tandfyllnadsmaterial som kan vara till exempel komposit (plast), porslin eller guld.
Behandlingen går i regel snabbt och ger sällan obehag. Självklart kan du välja om du vill ha bedövning i den tand där lagningen görs.
Om kariesskadan är mycket stor kan det ibland vara bättre att ta bort tanden än att göra en lagning.
Tandsten bildas av plack, det vill säga den beläggning som lägger sig på dina tänder. Plack som får sitta kvar på tänderna förenas med kalksalter som finns i din saliv. Blandningen hårdnar och bildar det som kallas för tandsten. När det väl blivit tandsten kan du inte längre borsta bort den. Då måste du vända dig till din tandläkare eller tandhygienist som tar bort den med speciella verktyg.
När placken blivit tandsten täcker den ibland tandköttskanten och du får svårt att hålla rent där. Den inflammation som kan uppstå luckrar upp tandköttet och kan bidra till att tandköttsfickorna blir djupare. Där kan sedan bakterierna sprida sig. Bakterierna angriper käkbenet och förstör fästet för tänderna. Så småningom kan det leda till tandlossning.
Om du borstar tänderna noggrant och går på regelbundna besök hos tandläkare och/eller tandhygienist minskar du risken för tandsten. Det är viktigt att tandsten tas bort i tid eftersom den kan leda till karies, tandköttsinflammation och därefter tandlossning.
Tandlossning kommer sig i regel av tandsjukdomen parodontit. Det är en inflammatorisk sjukdom som främst drabbar den vävnad som håller fast tanden.
Tanken på att dina tänder kan lossna är förmodligen helt ofattbar, men faktum är att mer än var tionde person i Sverige drabbas av tandlossningssjukdomar. Tandens fäste, tandköttet, kräver också omvårdnad.
Allvarliga symptom
Parodontit är vanligtvis ett långsamt växande problem. Om du inte får behandling kan det ta många år innan tanden går förlorad. Ofta kommer de allvarliga symptomen först i slutskedet, i form av svullnad, värk och lösa tänder.
Tecken på tandlossning
Följande tecken kan tyda på begynnande tandlossningssjukdom:
(Observera att tandlossningssjukdomar inte alltid ger symptom.)
• Lättblödande och ömmande tandkött
• Tänderna känns lösa
• Tandköttet mellan tänderna förändras
• Återkommande dålig andedräkt
• Svullet tandkött som varar
Tandsten är mycket vanligt. För att avlägsna den krävs tandläkarens eller tandhygienistens hjälp. Tandsten, dålig munhygien, rökning, stress, ärftliga faktorer och vissa sjukdomar är faktorer som kan göra att tandlossningen påskyndas.
Friskt tandkött blöder inte
En frisk tand har ben som täcker nästan hela roten. Mikroskopiskt små trådar fäster roten till ben och tandkött. Tandköttet skyddar den känsliga övergången till benet. Tandkött som är friskt blöder inte vid rengöring, till exempel med tandtråd. Om plack får ligga kvar runt tänderna kan tandköttet bli inflammerat. Då mörknar det i färg och blöder lättare, ömmar och kan inte krama om tanden lika bra.
Ta bort tandsten
Plack är det tunna lager av bakterier och matrester som ständigt bildas i munnen. Vid ordentlig rengöring kan du ta bort plack själv. Tillsammans med saliven kan plack som inte avlägsnas bilda tandsten. För att avlägsna den krävs en tandläkares eller tandhygienists hjälp. Gammal plack och tandsten kan sprida sig från tandkronan ner i tandköttsfickan, mellan tandköttet och tandens övre del. Tandsten kan även bildas nere i fickan.
Den onda cirkeln
Gifter från vissa bakterier i munnen retar vävnaden runt tanden. Denna vävnad försvarar sig genom inflammation, kroppens naturliga försvar, som försöker bekämpa bakterierna och deras gifter. Ibland bryter inflammationen ner även tandens fäste. Benet runt tanden drar sig sakta tillbaka och mer tandfäste försvinner.
Sakta blir fickan djupare – en ond cirkel har startats. Det finns nu plats för mer tandsten och fler bakterier. I slutskedet när nästan allt ben runt tanden försvunnit blir tanden lösare. Inflammationen är nu omfattande och vanligtvis uppstår svullnad och värk. En obehandlad tand med djupa fickor betraktas snart som ett främmande föremål av kroppen. Så småningom stöts tanden ut och lossnar. Tandköttet kan då växa över benet och infektionen försvinner. Men en tand har gått förlorad
En kompositfyllning fungerar bäst vid lagning av små hål. En fördel är att materialet ser naturtroget ut.
Komposit består främst av en plast som är utfylld med en så kallad filler. Plasten är lättflytande och fillern består ofta av mikroskopiskt små, hårda glas- eller kvartskorn.
Fördelar och nackdelar
Fördelen med komposit är att fyllningen, till skillnad från amalgam, limmas fast vid tanden. Komposit går också att göra mycket naturtroget. Om hålet är mindre blir hållbarheten oftast lång.
Vissa ämnen i komposit kan vara allergiframkallande, framför allt före det att fyllningen stelnat. Det finns få dokumenterade fall av kompositallergi bland patienter.
Kompositfyllningar är också känsliga för påfrestningar, till exempel hårt tuggtryck, och kan precis som andra konstruktioner i munnen dra till sig plack (bakteriebeläggningar). De kan missfärgas med tiden, i synnerhet om du är rökare, men de går oftast att byta ut.
Hur går det till?
Innan kompositen stelnat är den formbar. De vanligaste kompositmaterialen är ljushärdande, vilket innebär att de stelnar när tandläkaren lyser med en speciell lampa på fyllningen. Komposit krymper när den stelnar. Det spelar inte så stor roll om hålet är litet, men om hålet är stort kan spänningar uppstå mellan fyllningen och tanden. Om fyllningen släpper på något ställe kan karies bildas. Det kan även uppstå läckage, som leder till att tanden isar och att, på sikt, pulpan inuti tanden skadas. Mycket stora hål lagas därför bäst med någon typ av inlägg eller krona.
När tanden nästan är förlorad kan en krona ofta återställa funktion och utseende. Kronor går att tillverka i flera olika material. Vanligast är att innerkärnan på en krona görs i ett mycket hållbart material, till exempel guld, kromkobolt eller titan. De senaste årtiondena har även helkeramiska kronor börjat användas allt mer.
Hur går det till?
Kronor görs individuellt för varje patient. Tandläkaren behöver oftast ta ett avtryck av tanden som skall lagas. Med hjälp av avtrycket tillverkas en modell, och på den framställs sedan den starkare innerkärnan. Flera lager porslin bränns på innerkärnan, vilket ger kronan ett naturligt utseende och en naturlig form. Slutligen limmas kronan fast till tanden.
Stiftkronor
Ibland är tanden så skadad och kort att den inte kan bära en krona. Då kan tandläkaren förlänga tanden med ett stift, eller pelare som det också kallas. Stiftet sätts fast inne i roten och tanden måste då vara rotfylld. På pelaren kan en krona sedan fästas. Stift görs ofta i en guldlegering men också i titan, komposit eller kolfiber.
Broar/bryggor
Du kan ersätta en eller flera tänder med en bro, vilket är en fast tandprotes som sitter ihop i ett stycke. En bro kan klistras fast på oslipade tänder, eller så slipas tänderna innan bron sätts på som hättor.
Om förlorade tänder ska ersättas med en fast bro måste det finnas tillräckligt många tänder som kan ge stöd åt bron. Tänderna får inte heller stå alltför långt ifrån varandra. En bro kallas ibland för brygga.
En annan möjlighet är att ersätta tanden i luckan med ett implantat. Det här gör tandläkaren vid avsaknad rot, eller om roten är så pass dålig att det inte går fästa någon protetisk ersättning i den. Sedan kan kronan eller bron fästas på implantatet.
Ifall en tand har slagits ut, eller saknas vill tandläkaren helst inte slipa på de friska intilliggande tänderna för att kunna fästa bron. Då är ett implantat att föredra eftersom de friska tänderna vid luckan slipper bli påverkade.
En protes kan ersätta några eller alla tänder i en käke. Protesen anpassas och tillverkas speciellt för dig och dina behov.
Det finns två olika sorters avtagbara proteser, delprotes och helprotes.
Delprotes är vanligast. Den fästs i kvarvarande tänder med mekaniska fästen.
Helprotes behövs om du har förlorat alla tänderna i en käke eller om återstående tänder inte håller att fästa i en delprotes. Helprotesen sitter främst kvar med hjälp av munnens muskler. I överkäken hjälper suget mellan protesen och gommen till att hålla den på plats.
För att få en snygg protes med god funktion krävs noggranna förberedelser. Protesen skapas på en avgjutning av din käke och behandlingen sker i nära samarbete mellan patient, tandläkare och tandtekniker. Fram till färdig protes brukar det behövas fyra till fem tandläkarbesök.
Tandläkaren kontrollerar tuggfunktion och slemhinnor i munnen och justerar protesen om det behövs.
Munnen vänjer sig
Munnen kan behöva lite tid för att vänja sig vid protesen. Det kan ömma och göra lite ont i början, men det brukar snart gå över. Det krävs också en del övning för att lära sig tala och tugga obehindrat med en protes. Det gäller att kontrollera protesen med hjälp av munnens muskler. Så småningom fungerar tandproteser alldeles utmärkt.
Rengör noga
Skölj protes och mun efter varje måltid, och rengör protesen ordentligt två gånger om dagen. Det bildas annars lätt bakteriebeläggningar och tandsten på den. Bakterierna kan påverka både munhålan och eventuellt kvarvarande friska tänder. En annan följd av dålig proteshygien är dålig andedräkt.
Använd en mjuk tandborste och protestandkräm, oparfymerad flytande tvål eller oparfymerat diskmedel. Borsta samtidigt gom och tandkött, dels för att få rent, dels för att massera så att du får en ordentlig blodcirkulation i slemhinnorna. För att behålla sin passform är det viktigt att protesen inte får torka ut, så under natten bör den sitta kvar i munnen eller förvaras i ett glas vatten
Det finns flera orsaker till att pulpan inuti tanden dör, bland annat karies, läckande fyllningar och tandgnissling. En inflammation eller infektion inne i tanden innebär att pulpan är skadad. Besväras du av molande värk, känslighet för kyla och värme, svullnad och ömhet kan det vara tecken på en skadad pulpa. Det är dock inte alltid du får symptom. En levande pulpa är förstås att föredra, men tanden går att rädda även om pulpan skulle dö. Lösningen är rotbehandling.
Många tandläkare har stor erfarenhet av att behandla pulpaskador. En del väljer dock att remittera till en specialist – en så kallad endodontist.
Att ställa rätt diagnos är avgörande för en lyckad behandling. Med röntgen kan tandläkaren ofta upptäcka eventuella kariesangrepp och skador från infektioner.
Patientens egen historia om symptom och händelser kring tanden och munnen är information tandläkaren alltid frågar efter. Ibland testar tandläkaren också försiktigt tandens känslighet för kyla och värme. Detta brukar visa om pulpan lever eller inte.
Pulpit
Pulpit innebär att det finns en inflammation i tandens pulpa. Inflammationen skapar ett tryck i pulpan vilket upplevs som smärtsamt. En inflammerad pulpa kan antingen läka ut eller vara oläkbar. Ibland kan det vara svårt att avgöra om pulpiten kommer att läka eller inte. En bedömning av vilken behandling som är lämplig görs från fall till fall, baserat på symptomen.
Finns det en uppenbar skada, till exempel ett kariesangrepp, avlägsnar tandläkaren orsaken och fyller igen hålet. Sedan avvaktar man. Om värken inte försvinner kan det innebära att pulpan måste avlägsnas och tanden rotfyllas. Försvinner däremot symptomen kan det betyda att pulpiten läkt ut och tanden kan betraktas som frisk igen. Observera att symptomfrihet även kan innebära att pulpan har dött.
En rotbehandling av en tand med pulpit går ofta att utföra på 1–3 besök. Att laga tanden med en fyllning eller en krona tar ibland 1–2 besök ytterligare. Oavsett vilken behandling tanden får är uppföljning alltid viktigt. Det sker ofta i samband med de vanliga kontrollbesöken.
Apikal parodontit
Via exempelvis ett kariesangrepp har bakterier ätit sig ned i pulpan. Detta kan orsaka att pulpan dör och övertrycket som fanns inne i pulparummet försvinner. Risken för att bakterier infekterar den döda pulpan är då stor. Om pulpan infekteras måste den avlägsnas för att få tanden fri från infektion annars kan bakterier ta sig ner via rotkanalerna ut mot käkbenet. Med tiden kan det innebära en nedbrytning utanför roten, så kallad apikal parodontit.
Hur går rotbehandlingen till?
Behandlingen går inledningsvis ut på att avlägsna den döda pulpavävnaden och att få tanden bakteriefri. Detta görs genom att tandläkaren rensar rent inne i tanden med små specialfilar. En gummiduk runt tanden gör att tandläkaren kan arbeta under extra rena förhållanden. I vissa fall använder sig tandläkaren av röntgen för att kontrollera att alla rotkanaler är rensade.
För att bekämpa eventuella kvarvarande bakterier på ett säkert sätt lägger tandläkaren in ett bakteriedödande inlägg som hjälper till att bekämpa bakterierna. Inlägget är lätt att byta ut om det skulle behövas. Tandläkaren gör också en provisorisk fyllning.
Det kan ta lite tid att utföra en rotbehandling. Om infektionen är komplicerad upprepas behandlingen en eller flera gånger. Ibland är rotkanalerna trånga och böjda, vilket kan göra arbetet svårare. Det viktiga är att kanalerna är riktigt rena innan de rotfylls. Behandlingen utförs oftast med vanlig lokalbedövning och är smärtfri. Om pulpan är död behövs i regel ingen bedövning. Det finns alltså ingen anledning att vara orolig för att det ska göra ont. Det är dock inte ovanligt med mindre besvär efter påbörjad rotbehandling. Vanligtvis lindras detta effektivt med vanliga värktabletter. Eventuella besvär brukar försvinna inom några dagar.
När tanden är symtomfri och förmodat bakteriefri tätas rotkanalerna. Det vanligaste tätningsmaterialet är guttaperka, ett gummiliknande material, som klistras fast i kanalerna. Ibland avvaktar man ett tag för att vara mer säker på att bakterierna är bekämpade. Om symptom finns kvar slutbehandlar man i regel inte tanden, utan avvaktar ett tag för att symptomen ska få klinga av. Ibland behövs mer behandling.
Slutligen tillverkas en fyllning eller en krona som ersättning för den skadade tandkronan.
Det går att ersätta nästan alla förlorade tänder med implantat. Behandlingen innebär att en titanskruv får växa fast i käkbenet.
Tänder slits med tiden. Ibland så mycket att de går förlorade. De vanligaste orsakerna till tandförluster är tandlossningssjukdomar, karies och frakturer.
Sedan ett par decennier tillbaka finns hjälp att få, i form av implantat. I nästan alla fall går det att få tänder som sitter fast och ser naturliga ut med hjälp av denna behandling.
Implantat – en hållbar lösning
Behandlingen med implantat har en mycket god prognos. Undersökningar visar att 90 – 99 procent av broar som installerats fungerar bra under många år. Enstaka implantat når upp till 95 procent. Majoriteten av dem som får implantat bör kunna räkna med en livslång ersättning för sina förlorade tänder. Titanfixturer slits inte, men tänderna kan däremot behöva bytas ut. En bra munhygien är viktig för att inte titanfixturerna ska lossa.
Fixturer
Grundämnet titan kan accepteras av kroppen nästan som om det vore en egen vävnad. Detta gör att patienter kan få nya ”rötter” som växer fast i käkbenet, tillverkade av titan. Ett implantat av det här slaget kallas för fixtur.
Med en mindre operation kan tandläkaren fästa titanfixturer i käken. På fixturen fästes sedan en så kallad distans som sticker ut en bit genom tandköttet. En krona eller bro limmas eller skruvas sedan fast på distansen.
När behandlingen utförs är det viktigt att patienten är frisk, men även patienter med medicinskt balanserade sjukdomar kan få implantat. Hög ålder är sällan något problem.
Komplikationer ovanliga
Ingreppet sker vanligtvis under lokalbedövning och är smärtfritt. Under de närmaste dagarna efter operationen kan det förekomma svullnad och värk. Allvarliga och omfattande komplikationer är ytterst ovanliga. Under vissa omständigheter kan det hända att implantatet inte fäster i käkbenet. Ibland gör man då om operationen. Alternativet är att fästa implantatbron på färre fixturer än vad som från början var tänkt.
Benets kvalitet avgörande
Förlusten av en eller flera tänder gör benet där tandroten suttit understimulerat. Det kan leda till att benet sakta försvinner. Fördelen med implantat är att benet stimuleras och att benvolymen bevaras. Ju längre man väntar med en implantatbehandling, desto större är risken för att benet inte räcker till att fästa fixturer i. Även i de fall där käkbenet är kraftigt resorberat finns det i dag tekniker för att få fixturer att bli stabila.
Benets kvalitet är avgörande för hur många fixturer som får plats. I helt tandlösa käkar är det vanligt att tandläkaren fäster sex stycken fixturer i överkäken och fyra i underkäken. På fixturerna kan en bro med nya tänder sedan fästas. Ibland är det inte möjligt att fästa så många fixturer. Alternativet kan då vara en form av avtagbar protes, en så kallad täckprotes. Trots att den är avtagbar har den ett bra fäste mot fixturerna och glider inte omkring som en vanlig protes.
Enstaka tänder saknas
Implantat är ett mildare, hållbarare och vanligtvis mer estetiskt alternativ till bro, som varit den vanligaste behandlingen mot tandlucka hitintills. Bron stödjer sig nämligen på tänderna framför och bakom tandluckan, vilket innebär att tandläkaren ofta måste slipa ner frisk tandsubstans för att kunna placera in bron.
Många tänder saknas
När många tänder saknas, eller när de tänder som finns kvar är av sämre kvalitet går det inte att säkert fästa en bro. Tidigare har protes varit den vanligaste behandlingsmetoden i detta läge. Den krokas fast med klamrar eller speciella fästen till de kvarvarande tänderna, eller fäster mot tandköttet, ungefär som en sugkopp. Nackdelen är att det kan vara svårt att vänja sig vid en protes, eftersom den kan skava och lossna.
Med hjälp av implantat är det nu möjligt att få fastsittande tänder, istället för protes. Undersökningar visar att ca 90 procent av alla implantat som görs i helt tandlösa käkar blir lyckade.
proofreading services free